Skicka BK:s cupdagbok

Av Carlis Fridlund den 23 augusti 2013
Kategorier: Fotboll, Lagsport


Korpen Cup på Östermalms IP:s konstgräs. En tradition lika förankrad i Skickaiternas medvetande som en tradition vars öde är lika förutbestämt av cupgudarna på förhand. Ty det går aldrig som vi vill. Ty vi åker alltid ut på straffar. Ty vi tar tamejfan aldrig en jävla medalj.

Det är extremt frustrerande. Stor del av vår vakna tid vandrar vi omkring med just denna medalj i vårt medvetande. Ända sedan vi fullkomligt krossade divison 5 sönder och samman, vårt första möte med Stockholmsmixfotbollen och fick smak på segerns sötma, så har vi inte kunnat släppa tanken på att få mer, och mer. På något konkret och något fysiskt som man ta i och hålla om. Som man kan lyfta eller hänga på väggen. Något som visar att vi är bäst. Att vi inte fick medaljer och pokal för denna 1:a plats i division 5 eller vår 2:a plats i division 2 övergår vårt förstånd. Om vi är bittra? Ja, verkligen. Mycket bittra.

Hur som helst, Korpen Pressbyrån Cup 2013 ja, vi tar det från början…

För andra gången, av tre, så bestämde vi att vi skulle köra en klassisk gathering före cupen i form av gemensam frukost. Sist vi gjorde detta, 2011, så var närvaron i princip maximal och det åts mackor och yoghurt likt ett bottenlöst tonårslag på Gothia Cup. Självklart fick detta konsekvenser i form av mycket tunga ben och flera besök på omklädningsrummens toaletter. Kanske var det därför det till årets frukost endast dök upp fem personer. Vi hade det dock väldigt trevligt småätandes och smådrickandes vårt kaffe i takt med att solen sakta steg över Östermalms dyra plastgräs.
Ca 30 minuter innan vår första match dök de flesta andra lagdeltagarna upp. Vi brukar i regel samlas just en halvtimma före match. Ofta kör vi ganska seriösa uppvärmningar med både jaga-boll-i-ring samt smålagsspel, något som brukar kännas lite skamligt de få gånger de hänt att vi förlorat. Till exempel mot Bollmora Inter i seriespelet i fjol, då de sladdade in på planen 15 sekunder innan, allesammans inpackade i en minibuss. När de sedan lyckas spela ut oss, och dessutom även orkade mer än oss, ja då har vi självklart fått ta oss en extra funderare om denna uppvärmning varit nödvändig. Vi hade sen flera veckor tillbaka tagit del av lottningen till vår grupp. Lag som på pappret inte skulle vara några större problem. Hur vi kom fram till det? Jo genom att söka rätt på de andra lagen i Korpens seriesystem och scouta deras division samt statistik. Det var ingenting som skrämde oss.

Match 1: Skicka BK - SOS International 3-1
Konstgräs, eller gräs i allmänhet - det vill säga riktig fotboll, är Skicka BK:s grej. Vi ligger för tillfället i det nedre skiktet av Division 1 södra i seriespelet men det är något jag är övertygad om att vi inte skulle göra om vi skulle spela varje match på konstgräs. För när vi får en bra plan, ja då blir det nio tillfällen av tio sambafotboll. När vi spelar på grus blir det flipper, eller mer squash. Från att i början varit nervösa och stressade, helt utan anledning, fick vi tillslut i gång vårt systematiska bollrull och lyckades vända matchen efter det snöpliga 0-1-mål vi hade släppt in under SOS:s första målchans. När vi väl hade fått in ettan så rullade det bara vidare. Dock satt det ganska långt inne, vår vändning inleddes när det var ca fem minuter kvar, men vilket vändning sen. Två av målen var klassiska hockeymål där vi dribblade oss runt på kanterna för att göra en enkel, men ack så effektiv, snett-in-bakåt-passning stenhårt i nätmaskorna.

Match 2: Skicka BK - BK1337 2-1
Denna match började exakt likadant som föregående. Vi släppte, helt onödigt, in 0-1 väldigt tidigt. Det är svårt att förklara vad det var som skedde men jag tror att det tog tid att starta upp vårt maskineri, särskilt i dagens då gassande hetta. Men som med vår första match så var det inte här heller något snack om saken om vilka som skulle vinna matchen. Vi hade vid det här laget fått igång vårt klapp-klapp-spel och radade upp vassa målchanser på varandra. Vårt bollinnehav måste varit 70-30. Något som var mycket positivt för hela cupen var att vi gjorde fler än ett mål per match i samtliga gruppspelsmatcher, något som inte är så vanligt.

Match 3: BEA - Skicka BK 1-2
Inget var sig olikt denna match, vi bjöds på en kalldusch omedelbart, och släppte självklart tidigt in ett mål. Denna match kändes tuffare än de föregående, laget var nog bättre än de andra, men likt Sveriges landslag och Hammarby så spelar Skicka BK bättre mot bättre lag och vips så hade vi vänt denna match också. Så fort vi väl hade tagit ledningen i våra matcher så släppte vi inte heller till några riktiga chanser till våra motståndare. Något vi till mångt och mycket får tacka vår målvakt Fimpen, och hans sambo Jessica, för. Jessica (nr2) kan för övrigt vara den spelare som har tagit mest stryk i korpens historia. Samtliga lag vill pröva olika fula knep på henne. Är det inte armbågar i huvudet, eller knän i magen, så är det stenhårda skott i ansiktet eller allmänt otrevlig attityd. Detta har dock gjort att Jessica är världens hårdaste fotbollsspelare. Ett föredöme för alla spelare som vill spela med hjärta och attityd. Helt klart en ledstjärna i Skicka BK.

Match 4: Stardoll - Skicka BK 1-3
Detta var den enda matchen i gruppspelet där vi inte bjöd på ett tidigt motståndarmål. Hur Stardoll lyckades göra sitt mål är också en bra fråga. För de var inte de bästa motståndare vi mött, inte närapå. Vi gick på halvfart och vilade ben inför det kommande slutspelet eftersom vi redan hade säkrat gruppsegern efter tre matcher! Passande nog så kunde vi spela ut, avslappnade, och gjorde här några av vår turnerings snyggaste mål.


Match 5: Skicka BK - Västertorps BK 0-0 (1-2 efter straffar)
Så kom det igen ja. Vårt slutspels- och straffspöke. Jag minns när vi satt där samlade i mittringen, jag kollade på Jessica och våra blickar sade till varandra att "i år, då behöver vi inte vara oroliga, vi kan omöjligt åka ut på straffar i slutspelet ytterligare en cup, det finns inte på ödets karta". Trots att vi var totalt överspelade genom hela den ordinarie kvartsfinalen så minns jag också att jag tänkte att det var rättvist om vi skulle vinna på straffarna, eftersom det var vår tur att vinna på tur nu. Överspelade och överspelade, det kanske var fel uttryckt. Vi var tillbakapressade under hela matchen och vi var inte värda att vinna om man skulle se till matchen spelmässigt, det var vi inte. Västertorps BK var extremt spelskickliga och bra mycket starkare än oss. Vad de hade gjort med sina ben i gruppspelet, eller inte hade gjort, vet vi inte men det fanns bra mycket mer energi kvar hos dem. Vi fick ta emot skottsalva på skottsalva, hemjobb efter hemjobb, och vi sprang oss trötta väldigt snabbt då Västertorp enkelt kunde rulla sig förbi oss på powerplay-liknande maner. Eloge här till Fimpen, som tillsammans med en stark boxdefensiv, lyckades spika igen helt.


Vi fick några kontringslägen och hade vi hade lite mer kraft, lite mer kyla, hade vi kanske lyckades snuva dem på segern i någon av våra kontringar. Så blev det alltså inte, matchen gick alltså till straffar igen, fjärde cupen för oss i rad. Det har förresten hänt samtliga mixcuper vi har spelat i. Att vi har åkt ut på straffar. KSC 2011 - ut på straffar i semi mot de som sedan blev vinnarna. KSC 2012 ut i kvartsfinal. Västerorts OS-cup 2012 ut på straffar mot de som sedan blev vinnarna (Västertorps BK). KSC 2013 ut i kvartsfinal mot Västertorps BK som sedan vann hela cupen. Jag kan tycka att vi hade lite otur med lottningen. Går man obesegrade ur gruppspelet tänker man att man borde kunna få ett lättare motstånd i slutspelet men å andra sidan är det ju detta som är charmen med slutspel beroende på ur man taktiskt lägger upp sitt deltagande. Västertorps BK kom tvåa i sin grupp men malde ner oss och vann sedan semifinalen mot Heineken United samt finalen rättvist mot Dynamo COWI.

Det ska även tilläggas att vi övade straffar flera gånger inför cupen, vi övade även på att lägga straffar efter att ha spelat match i 90 minuter, så att vi skulle han den där trötta känslan i benen. Det såg ganska bra ut. Eller nu ljuger ja. Vi har en kille som gjort mål på alla straffar han lagt, på träningarna, han kunde självklart inte närvara på cupen.

Efter att det blev klart för oss vad som skett, att vi återigen hade blivit utslagna på detta fruktansvärda jävla sätt, så blev det tunga miner och tunga kroppar. Optimism försökte slängas in från vissa håll dock helt utan gehör. Vi var bedrövade. Med all rätt. Hur kunde det hända igen!? Jag kände personligen att vi kanske hade vår kanske starkaste trupp och det fanns spetskompetens, kondition och stridslust. Men, fotboll är fotboll och dåliga lag kan slå bra lag, det handlar om att vinna, om att göra mål, inte om att spela bra fotboll.


Skicka BK älskar Korpen Pressbyrån Cup
Korpen Pressbyrån Cup har stor del i att vi lyckas bevara vår ungdoms fotbollsdrömmar. Korpen Pressbyrån Cup gör att man får uppleva äventyret att åka på cup tillsammans även i vuxen ålder. Det är underbart. Det är även underbart att så många mixlag är med, mixvärlden växer, och det är även underbart att vi får spela på konstgräs. Visst Korpen är Korpen och bör för att vara helt äkta spelas just på grus, men ska vi prata "riktig" fotboll så spelas den bättre (i alla fall av oss) på konstgräs. Så, all cred till arrangörerna!

Ska vi ha synpunkter på något så är det följande:
- Papper på toaletterna bör ses över innan cupstart
- Lottningen för Skicka BK i slutspelet bör ses över (inget straffstarkt lag)
- Pressbyrån borde bjuda på glass!

Vi ses nästa år! Hur går det då tro?


Jag tror att ni redan har svaret...


PS1. Vi deppade tydligen inte allt för länge…

PS2. Det här tar vi med oss!

 

//#9

Lägg till kommentar

OM KORPGLUGGEN

En nyhetssajt som i reportageform ger inblickar i Korpen Stockholms verksamheter. Här kan du läsa om olika idrotter, företagsevenemang och gruppträningsaktiviteter samt följa korplag, domare, anställda och ledare som är aktiva i Korpen Stockholm.

FACEBOOK

TWITTER

KORPEN STHLM

 

 

 

 

ADMIN